Annica Schönhult

Ladda hem högupplöst bild »

  • Inte är det farligt att gråta lite.

    I mitt fall har yrkeslivet bestått av måleri och bildskapande i kombination med en trygg halvtidstjänst som bildlärare under många år. Det är och har varit ganska trivsamt på det stora hela.

    Men plötsligt är man vaken för något nytt och då dyker ofta nya möjligheter så passande upp. Som den där lilla annonsen jag råkade upptäcka: ”Att skriva barnlitteratur”, en kurs på distans, med några fysiska träffar på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Och kors i krösamoset - jag blev antagen.

    Kursen var bra! Vimmerby, snötäckt och barnboksvackert. Jag är förresten född i samma landskap som världens bästa Astrid. Att bli student i mogen ålder var så roligt att jag sökte till Lunds Universitets författarskola strax efter. Så bra lärare och generösa författare vi hade där! Otroligt stimulerande.

    En känsla jag aldrig växer ifrån är hur inspirerad jag blir av till exempel en låda med en ny sorts kritor. På något sätt har orden blivit en ny krit-ask för mig.

    Men jag vill bara skriva små barnromaner. Så att man får göra fina bilder till. Barnen accepterar inget onödigt bjäfs. Här gäller det att beröra små hjärtan, pang på. Och inte är det farligt att gråta lite, varken för små eller stora.

    Vi ska göra fler böcker, Kerstin och jag. Här ligger både tosiga farbröder och stygga tanter, bortsprungna hundar, biltokiga morsor och döda farmödrar och väntar på att bli gestaltade ur barnperspektiv.

    Vad skoj det ska bli. Det ska både gråtas och skrattas, hoppas jag.

    ©Fotograf:Anders Schönhult


  • Titlar av Annica Schönhult utgivna på Opal bokförlag:
Koltrastflickan »
Koaffären »