Anna Vikström

Ladda hem högupplöst bild »

  • Jag förstår barn som säger att det känns svårt att skriva. Lågstadiets dagliga tankebok var för min del en mardröm. Klasskamraterna på Strömnässkolan i Piteå skrev långa fantasifulla berättelser medan jag hade svår skrivkramp och desperat räknade sekunder till lektionens slut. När tre minuter återstod krafsade jag ner en undran om dagens lunch och när rasten började. Det kan kanske i och för sig ha berott på att jag ofta var hungrig och lite lat. På den tiden var det nog ingen som anade att jag skulle bli författare, allra minst jag själv.

    Som riktigt liten var drömmen att bli gatsopare. Min kompis planerade att bli älgjägare och vi brukade träna tillsammans i biblioteket. Hon satt bland hyllorna, siktade och sköt på dem som gick förbi, medan jag sopade upp resterna. Några år senare råkade jag själv ställa in siktet på boken IFK Trumslagaren. I den fann jag Chris, en egensinnig sporttjej som jag lätt kunde identifiera mig med och få styrka genom. Trumslagaren blev en språngbräda in i böckernas värld. 
    Tonåren bestod efter det mest av böcker och sport. Skrivdebuten ägde rum först på gymnasiet då vi fick till uppgift att skriva om en semesterresa med familjen. Läraren i svenska skrattade gott och menade att min uppsats kunde vara början till ett komedimanus, om än något orealistiskt. Hon har ännu ingen aning om att varenda episod var en korrekt skildring av min familjs semestervanor.

    Men den riktiga debuten skedde egentligen först många år senare. Sommaren 2002 diskuterade jag ungdomsböcker tillsammans med min syster och hennes två barn. Vi började lite skämtsamt grunna på ett manus om en tuff och rolig tjej, vilket jag efter viss övertalning skrev ned. Det resulterade, med hjälp av dem, i boken Kaxiga Katjasom kom ut 2004. Därefter har det fortsatt: När hjärtat skenar (2005), Den bästa hämnden (2006) Spela falskt (2007) och KIM 145 (2009).

    Skrivandet fungerar nu som en rolig hobby, men samtidigt som en slags terapi varigenom jag bearbetar egna rädslor och problem. Parallellt arbetar jag som lärare i grundskolan i Luleå, där jag dagligen möter barn och tonåringar som ger inspiration till fortsatt författeri. På fritiden idrottar jag alltjämt, för närvarande står innebandy på programmet. Inga vunna matcher än så länge, och det känns tungt när man inte är en så god förlorare. Men en match är i alla fall redan vunnen. Den över skrivkrampen.

    Under år 2007 belönades Anna Vikström med Hans Peterson-priset.

    Anna Vikströms hemsida


  • Titlar av Anna Vikström utgivna på Opal bokförlag:
Kaxiga Katja »
När hjärtat skenar »
Den bästa hämnden »
KIM 145 »
Spinks »